...- | Det jobbigaste är att inte veta |-....

blandade känslor alla dagar sen i onsdags, vet inte riktigt vad jag ska hoppas på längre ?
kommer du komma hem ? och i vilket skick kommer du i så fall i ?

Att inte veta om du ens lever längre gör mig galen, hoppet försvinner mer och mer för varje minut som går.

Du var så korkad, konstig och annorlunda, men det var därför jag älskade dig, du var inte som alla andra, du var helt speciell.. Du var MIN katt.. <3

Imorgon har det gått en vecka.. En hel vecka utan att få se dig, kan du inte bara komma hem nu ?

Ikv ska jag ta mig en promenad runt hela heden och sätta lappar i alla brevlådor, nån måste ju ha sett dig ?
Även om dom bara såg en lurvig pälsboll i diket är det bra, för då vet jag var du är, det hade varit mycket lättare än som det är nu, att inte veta något. inte ha en aning om nånting..

jag tänker på dig hela tiden , går inte en minut utan att jag tänker på dig <3

For all those times you stood by me 
For all the truth that you made me see 
For all the joy you brought to my life

---

Sorry för det här inlägget, men var tvungen att bara få skriva nå..